Skip to content

Träningstema: Håll till vänster

6 december, 2011

Efter ypperliga instruktioner från Salukitrix, som lagt upp inlägget ”Hur man gör en träningsfilm!” på sin blogg, har jag nu försökt knåpa ihop några klipp från morgonens träningstjolabaloo. Inget fancy, men förhoppningsvis ser man lite, i alla fall.

Fast som vanligt har jag kameran för konstigt så man inte ser Spunkvalpens huvud. Men man kan ju inte få allt.

Nåväl. Träningstemat för morgonens pass är ”till vänster”.

Till vardags är jag en ”högerhunds-människa” och har alltid hundarna till höger när vi promenerar ihop i koppel. Så själva ”vara till vänster” är något jag måste träna på, för jag tycker det känns så bakvänt.

Hundarna verkar inte bry sig om oviktigheter som höger och vänster, däremot. Humlehunden promenerar så fint på högersidan när vi är ute, och går fot så fint på vänstersidan när vi tränar.

Det var andra passet med kloss-ingångar för Spunkvalpen, och för att ha en matte som inte alls gillar lydnad egentligen, så tycker jag hon tar ingångarna alldeles ypperligt. (Fast jag tycker alltid Spunkvalpen är ypperlig i allt vad hon tar sig för, i och för sig.)

Humlehunden och jag försökte oss på lite rallylydnad, något som bästaste Linda med bloggen Linda, Inez och Drömma fått mig att pröva på. Och för detta kommer Humlehunden vara henne evigt tacksam, för det här gillade Humlehunden, verkligen. Spana gärna in svans-viftnings-tekniken på filmen, så förstår ni vad jag menar.

Humlehunden och jag har kikat igenom Momentbeskrivningen för Nybörjarklass, och provat alltihopet. Och hon tok-gillar allt utom läggandet. Här inne på mattan går det an, men hon skulle aldrig någonsin lägga sig ute på en gräsmatta frivilligt. Hon har lite för hög ”Prinsessan-på-ärten”-faktor i kroppen för det.

Maken föreslog att jag skulle fläta fast en grytlapp under magen på Humlehunden, så hon inte blir blöt eller gräset sticker henne på magen eller hon blir kall eller vad hon nu har för anledning till att inte lägga sig, och det kanske inte är så dum idé.

Och jag tror att jag kanske kommer gilla det här med rallylydnad. Humlehunden gör det absolut. Och rallylydnad känns lite party-party.

För jag har inte riktigt fastnat för lydnadsträningen, jag upplever den som lite… tyst. Man får inte berömma när man vill, absolut inte tjoa under pågående moment, utan man ska gå lite robot tillsammans med sin hund. Inget ont i det, vassa lydnadsekipage är läckert att se på, men det passar inte mig.

Men rallylydnaden känns annorlunda. Speciellt när jag läser i regelverket för rallylydnaden:

Målet är att ekipaget ska genomföra banans alla moment så följsamt som möjligt från start till mål med ledning av skyltarna. Ekipaget skall utstråla glädje och samarbete under hela genomförandet, som ska ske i ett raskt men naturligt tempo.

I rallylydnad krävs inte ett perfekt fotgående, läggande etc., men hunden skall befinna sig under förarens kontroll.

Föraren får kommunicera obegränsat med hunden genom såväl röst som kroppsspråk för att uppnå bästa möjliga resultat.

Det är ej tillåtet att ge hunden tillrättavisande, åthutande eller för hunden obehagliga röst- och/eller tecken.

Föraren får inte medvetet vidröra hunden. Det är inte heller tillåtet för föraren att ha godis eller föremål synligt inom banområdet.

Vid bedömning premieras ekipagets glädje, samarbete och positiva kommunikation.

Visst låter det jättebra? Att få bonuspoäng för att man har kul ihop, det låter som en sport för mig och Humlehunden.

Nåväl. Här är filmen.

Annonser
14 kommentarer leave one →
  1. 6 december, 2011 12:48

    Älskade Humlehund så söt hon är! 😀 Ni måååste ju ta och tävla rallylydnad någon gång! Lägger hon sig inte ens i gräs om det är soligt och fint och sommar? Lägger hon sig i tex ridhus så finns det ju vissa tävlingar på vintern som skulle kunna gå att tävla på 😀 Jag håller på och tränar för fullt med tanten nu ju. Det är ju lite lagom med utmaningar som att få en 11årig saluki att bli tävlingsklar… Typ… I vilket fall som helst så ska det vara en rallylydnadstävling lite söder om Sthlm i februari. Den tycker jag att du ska anmäla till!

    • 6 december, 2011 13:25

      Ja hon är en riktig söting tycker helt otippat jag med 😀 speciellt när hon går fot sådär på jätteallvar som värsta brukshunden 😉

      Hon kan lägga sig i sommargräs ibland, men det blir aldrig något snabbt läggande. Mer lite tveksamt, och jag får be henne både två och tre gånger. Men kör vi inomhus på mattan så lägger hon sig blixtfort och gärna med hakan i backen också, så jag är övertygad om att det är underlaget. Och det går liksom inte att träna bort, eller JAG kan inte träna bort det i alla fall. Och jag har försökt…

      Ridhus har jag inte provat i, men det ska testas 🙂

      Och jag beundrar dig för dina resultat med dina salukisar, utmaning är nog bara förnamnet 🙂

      Och tack för hjälpen med film-instruktionerna, det blev lite grovhuggen klippning men det gick ju! 🙂

      • 6 december, 2011 22:22

        Fördelen med rallylydnaden är ju att det inte behöver gå blixtsnabbt, och du FÅR ju visa henne med hela dig att du vill att hon lägger sig, och har du väldig tur så är det inte ens med något läggande under just den tävlingen 😀 (Alla moment är ju inte med på varje tävling)

        Ja alltså.. jag gillar utmaningar 😀 Det händer både en och tusen gånger att jag frågar mig vad sjutton jag pysslar med, som när jag försöker lära tanten någonting som jag vet att skulle gått sjutusen gånger snabbare (minst) om jag haft tex en Spunkvalp.. Och så plötsligt gör hon något bra som man inte väntat sig och då känns det plötsligt helt självklart att träna med just salukis!

        Bra att du gillade filminstruktionerna! Det blir ju ofta lite grovhuggen klippning osv, men kanske lite bättre än om man inte gör någonting med filmerna? Förut la jag ner massor av tid på att även lägga in stillbilder med små förklaringar mellan varje moment, i varje klippning osv för att få det lite snyggare. Sedan blev jag lat! :p

  2. 6 december, 2011 14:34

    Jisses vad rapp humlehunden är i sina tassar! schwopp säger det ju typ, nästan som en sugpropp när hon gör vändningarna 🙂 Kul att se! Å det det där fotgåendet med de fina sidförflyttningar kan göra vilket lydnadsekipage som helst avundssjukt…

    • 6 december, 2011 15:24

      Tack 😀
      Ska genast vidarebefordra berömmet till Humlehunden 🙂

  3. Maria Segedi permalink
    6 december, 2011 16:03

    Ja jösses nu är jag verkligen avundsjuk! Min pudel lägger sig numera men nästan alltid segt. Jag har gett upp tävlingskarriär med honom. Men spåra är han bra på iallafall på eget bevåg…..får se vad som händer när jag testar viltspår med honom!

    • 6 december, 2011 18:09

      Spännande med viltspår!

      Här kör vi bara söka leksaker och spåra i mattes fotspår. Fast jag försöker bete mig lite vilt och tokigt när jag lägger spåret, så det ska kännas som ett viltspår. Vet inte om det funkar.

  4. 6 december, 2011 16:30

    Himmel och plättar vad ni är duktiga!!! Jag är både imponerad och avundsjuk! Mest impad är jag över att hundarna stannar på ”sin” soffa och väntar på sin tur att träna, jag måste stänga med kompostgaller eller binda upp och dom sitter definitivt inte tyst och snällt!

    • 6 december, 2011 18:14

      Oj, tack 🙂
      Och ligga i soffan och vänta funkar över förväntan faktiskt, jätteskönt! Men jag måste hålla träningspassen väldigt korta än så länge, och belöna den som väntar också. Det syntes inte riktigt på filmen.
      Och den som väntar bäst är otroligt nog Spunkvalpen. Humlehunden smiter gärna ner någon gång lite nu och då, bara för att prova om det kanske är hennes tur och jag glömt att säga till…

  5. mamandaa permalink
    7 december, 2011 11:57

    STACKARS Spunkvalpen som inte får Humlehundens belöning!

    • 7 december, 2011 13:45

      Du menar när hon ligger i soffan och skriker om att livet är orättvist?
      Ha ha, visst är det förskräckligt synd om henne? 😉

      • 7 december, 2011 22:53

        Ja, det ser väl alla att hon behöver belöningen för att fungera som hund?!

  6. 7 december, 2011 12:22

    Holabaloo vicken snittsighet de har, både Spunken & Humlan :p
    Haha, ja det där med lydnaden tyckte jag oxå så om förr i tiden med min gamle grin-schnauzer-herre, men nu där emot när jag har en adhd-turbo-hund som ÄLSKAR ALLT man gör med honom, så tycker jag faktiskt oxå att det blivit kul, och det är inte så stelt som man kan tro =) Nu tränar jag iofs för en riktigt grym instruktör som tänker ganska mkt ”utanför ramarna” mot vanlig traditionell lydnadsinlärning, hans tänk är mer ”hund över lag” istället för själva momenten.

    Över till kontaktfälten och din fråga =)
    Jag har aldrig tränat uppfarten och har aldrig haft problem med den (vet nog ingen av mina otaliga agilitykompisar & bekanta på olika nivåer som behövt det heller), och jag tycker att det är en grej som man bara börjar träna OM det är så att man verkligen får problem – dvs att de gång på gång hoppar över eller sneddar för mkt upp. Jag tror inte att du kommer få problem med den, även fast jag inte sett er – men det är ganska så ovanligt.
    Det du kan tänka lite på bara är att kanske hjälpa henne lite extra att just komma rakt på, inte göra för snäva uppgångar m a o.
    Varför jag inte tycker att man ska träna uppfarten ”för säkerhets skull” är för att det oftast blir för mkt för hundarna att ”hålla koll på” i slutändan + att det sliter mkt på dem att t ex ha ett stopp även på uppgången (vet ju inte om det är det du tänker dock)
    – Ju mer krav och ”joxerier”, ju mer strul och ”bråk” blir det ofta – keep it simple =)

    Det är just i kravdelen som jag & C tyvärr fastnat tror jag, han vet vad han ska göra och vad som förväntas på nedfarten och ju närmare den kommer ju mer ”stressad” blir han av det och väljer istället att stänga av och bara dra ifrån – dvs FLYYYGER av som en katapult från mitten nånstans… jag blir arg och ledsen, mer krav ställs, mer stress… och så är den onda cirkeln igång.

    • 7 december, 2011 13:31

      Tack för uppfarts-kommentaren, så skönt när det finns ”berger-folk” att fråga om råd 🙂
      Då släpper jag nog uppfarten så länge, jag har två pinnar i början och när jag sen tar bort dem så jobbar jag på att släppa henne rakt. Tack 🙂

      Och hoppas ni löser nedfarten, det är för märkligt att man alltid har något hinder som man har problem med. Humlehunden har säcken/platta tunneln som hon vägrar ta var och varannan gång, och absolut inte om hon misstänker att den är blöt. Så det är så tråkigt att köra en bana i full fart, och sen få tvärnit på tunneln om och om igen. Känns som det inte är någon idé att tävla/träna banor så länge den där säcken är med…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s