Skip to content

Låter jag barnsligt lyrisk?

25 november, 2011

Äntligen, äntligen hann vi stängsla färdigt gräsplanen bredvid nya huset. Nu är det skönt grönt gunnebostängsel längst hela delen av planen som gränsar mot vägen. Och vips vops så har jag en helt jätteplatt och förtjusande gräsmatta, stor som en halv fotbollsplan, att träna på med humlespunkarna.

Genast släpade jag fram agilityhinder och möblerade upp alltihopet. Såklart. För en tom gräsplan är bara en plätt gräs, men en gräsplan full med agilityhinder är en agilityträningsplan. Och såna tycker vi om.

Och vilket träningspass vi hade.

Humlehunden värmde hjärtat på mig, när hon med full rulle i fötterna tog sig an både hinder och slalom och gungan och balansbommen. Det var så länge sedan jag såg henne tända till på en agilityplan, så det här känns alldeles otroligt. Otroligt och jättekonstigt och märkligt och helt fantastiskt.

Och Spunkvalpen satt bredvid och tittade på och blev heltaggad när Humlehunden och jag körde. Så när det blev hennes tur så var hon överallt och ingenstans och allt var bara supertoppen. Hon sprang mellan hinderstöd och genom tunnlar och susade genom däcket (på marken) och for som skjuten ur en kanon genom platta tunneln.

Temat för träningen var fart och hindersök. Vi körde velodrom, jätteroligt nu när jag har alla mina hinder igen äntligen, och vi körde raka banor med ”fram fram” och gott om avstånd så vi fick springa tillsammans jättefort.

Och Humlehunden tränade balansbommen och Spunkvalpen tränade gungan (hon var tokduktig på gungan!).

Och jag var alldeles uppe bland molnen av att ha två spralliga hundar att varva med, ingen hinner ju bli trött. Bara jag.

Två-tre minuter med Humlehunden, två-tre minuter med Spunkvalpen. Och så Humlehunden igen. Och så Spunkvalpen på det. Tjoff tjoff bara.

Låter jag barnsligt lyrisk? Det stämmer rätt bra med hur jag känner mig. Och barnslig lyriskhet är förödande för vettighetshalten i ett blogginlägg.

Men ibland vill man bara skriva för att man är så barnsligt lyrisk över sina humlespunkar och den färdiga träningsplanen och alla hinder och att det inte är någon snö och att vi kan träna även på kvällen för gatlyktorna lyser rätt in över halva träningsplanen.

Ibland är det så, med barnslig lyriskhet och blogginläggs-vettighets-halter. Men det må vara hänt.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 25 november, 2011 16:39

    Men, åh! Sicken lyx och så kul med TVÅ taggade hundar 😀 Blir ”lite” smått avis här. Jag vill också ha egen agilityplan och två supertaggade agilityhundar!

    • 25 november, 2011 18:03

      Kika hit vettja 😉

      • 26 november, 2011 00:45

        Gärna det! Visst bor du ute i ödemarken så att man kan fly till dig på nyår för att slippa fyrverkerier? och visst har ni inget alls emot att tanten är otrevlig mot hundar som far runt inomhus? 😉

      • 26 november, 2011 09:12

        Tyvärr bor jag inte helt ute i ödemarken längre, funderar själv på hur nyårsafton kommer bli med Spunkvalpen. Men det löser vi säkert. Och en otrevlig tant ska vi nog lösa, om hon inte gillar hundar som far runt så kör vi lite flooding med Spunkvalpen 😉

  2. 25 november, 2011 21:07

    Sååå kul det låter. Man blir nästan lyrisk… 😉

  3. Anna-Lena permalink
    26 november, 2011 15:25

    Oh så kul det låter 🙂 Två hundar som taggar varandra är bra det!!!
    /Anna-Lena&Aksa&Bits&Kella

    • 26 november, 2011 21:22

      Hej hopp, vad kul att se dej här 🙂
      Tack för senast 🙂
      Och de taggar varann till tusan, världsbäst jue 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s