Skip to content

Snart får jag väl inte kalla henne för Spunkvalpen ens.

13 november, 2011

Å hu. Må väggarna i huset bölja av förvirrad förväntan och taket kanske lyfta en smula. För här händer det grejor.

Inte nog med att Spunkvalpen gjorde sin utställningsdebut igår, med allt vad det innebär med pynt och piff och sånt.

Nä. Nu har hon blivit en äkta tonåring också. För nu löper hon.

Jo, löper säger jag.

Löper, som i prat om blommor och bin och tikskydd och sånt.

Det går så fort när di växer upp, snörvlar jag lite till maken och känner mig fånigt sentimental över att valptiden så abrupt tog slut. Helt plötsligt är de bara helt… stora.

Fast hon var ju inte stor, sa du ju efter utställningen igår. Alla andra bergers i hela väärlden var ju större än Spunkvalpen, så sa du, säger maken väldigt rationellt och kanske lite okänsligt om jag får säga det själv.

Måhända hon är liten utombords, i centimeter räknat, men inombords är hon ju jättestor nu. Löpande-tik-stor, snörvlar jag fram lite snyftigt fast jag låtsas att jag är förkyld, och sen låtsas jag inte alls om att maken låter okänslig utan bestämmer mig för att han talar om saker han inte känner till. Han har minsann aldrig varit tonåring och tjej och fått mens, eller varit valpbäbis-tjej och vuxit upp och börjat löpa, han vet inte vad jag pratar om.

Så bestämmer jag i alla fall, för jag tycker att det är fullständigt normalt att reflektera över tonårs-valp-hundar och att de befinner sig i gränslandet mellan valp och hund och att det inte är så lätt att pendla mellan barn och vuxen hit och dit. Och att Spunkvalpen säkerligen genomgår enorma tankevirvlar inombords över vem hon är och vart hon kommer ifrån och varför hon inte liknar någon annan i familjen och om hon kanske är adopterad, vilket i sig kan vara en nog så främmande och förvirrande tanke. Och att det inte kan vara lätt att bekanta sig med alla hormoner som puttrar runt i kroppen och ställer till det för henne.

Och jag räknar kallt med tjej-tonårs-diskussioner om hur länge hon får vara ute på kvällarna, vilka populära kampleksaker som hennes kompisar har, om det finns fett i leverpastej för då vill hon inte ha det för man måste tänka på figuren, om hon får sova över hos killkompisar fast hon inte alls får det, vilka träningstrick som är för barnsliga typ ”man är väl ingen bäbis”, att halsbandet har fel färg eller kopplet är av fel märke och det är ”jättetöntigt att ha Hurtta”, att veckopengen bör höjas avsevärt (räknat i antal foderkulor) och när jag säger att hon inte får skälla på brevbäraren så svarar hon med att ”alla andra jag känner får faktiskt det”.

Hu, hon kanske helt plötsligt vill ha en egen mobiltelefon också.

Snart får jag väl inte kalla henne för Spunkvalpen ens, utan hon kommer protestera och fnysa nåt om ”Spunkhund”.

Eller att jag döpt henne helt fel, och hon hellre hade velat heta något helt annat, till exempel ”Lady Gaga” eller Ratata eller Amanda. Eller nåt.

Men hon har tur som slipper målbrottet i alla fall, säger jag med förtröstan och ”ljus-i-tunneln-hopp-i-rösten” till maken, som skakar lite uppgivet på huvudet, men jag tror att han skakar på huvudet åt något på TV faktiskt för det är sportsändningar nu.

 

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 13 november, 2011 21:47

    Ja, jag säger då det. Gud vad tiden går fort. Valptiden är förbi, men du har ju världens goaste hundtjej i alla fall. Och världens näst snyggaste (om man ser till utställningsresultaten) också. Skratta och njut!

  2. 13 november, 2011 22:42

    Det får helt enkelt bli ”Spunkis” kort och gott! 😀 Hur gammal är hon nu förresten?
    Jag minns hur knasigt det kändes när Wahidah löpte första gången, 9 månader gammal. Ändå dröjde det tills hon var 2½ innan hon faktiskt började kännas som annat än en valp :p

    • 14 november, 2011 07:11

      Hon är åtta månader, så hon är ju en liten plutt fast inte valptultig längre fast inte särskilt stor heller. Tonåring, helt enkelt 🙂

  3. 14 november, 2011 16:03

    Jag säger som Ninni, Spunkis får det bli 🙂
    Hon löper ganska tidigt, Drömmar har inte börjat ännu, men jag såg tecken som jag tolkade som att det snart kunde vara på G, vi får väl vänta och se helt enkelt!

    • 14 november, 2011 16:27

      Hennes syster hade precis löpt färdigt när vi träffades i lördags, så jag trodde Spunkvalpen var på gång också, samt att hon varit lite svullen några dagar om det onämnbara. Humlehunden löpte också när hon var åtta månader första gången, fast hon är ju liten och färdigväxt mycket snabbare. Det är så olika 🙂
      (En kompis har Australiensk Terrier och den hunden löpte redan vid sex månader. Fast sen är den hunden en äkta bitch också… haha 😉 )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s