Skip to content

Sådär. Då har man filosofi-bloggat också. Djup sådan.

8 november, 2011

Ibland när man har mycket om sig och kring sig och livet liksom trillar på alldeles för fort, tokfort, då tycker jag det är verkligen bra att ha en Spunkvalp. Magiskt bra. Sådär jättebra så det knappt går att mätas. Så bra.

För hon kräver sin dagliga dos uppmärksamhet.

Humlehunden kan slappa i soffan rätt många dagar, men det vill inte Spunkvalpen. Nä. Hon kräver.

Man kan liksom inte stoppa bort henne någonstans, som man ställer in tennisracket i garderoben om man inte har tid att spela tennis. Nej, man måste ta en paus från karusellen som kallas för livet, och vara i nuet och bara umgås med Spunkvalpen en stund. Och det är så bra.

Det behöver inte vara nåt avancerat. Träna nåt kul, busa en stund, lägga nåt spår, kramas och klias, klicka nåt trick eller bara leka kurragömma och fnittra en stund ihop. Och såklart ta den dagliga valpkorta långpromenaden och bara andas och vara. Bara man tar en paus och bara är.

Och det blev så uppenbart när jag miljötränade Spunkvalpen i eftermiddags bland massa andra människor och hundar och skulle belöna kontakt, klick och belöning för varje gång hon tittade på mig och sökte kontakt, mitt bland allt stök och tjolahopp som pågick runtomkring oss. Och det tog några minuter, sen gick vi som i en liten bubbla förbi vadhelst som hände runtomkring oss. I nuet. Inte hann jag tänka på vad som hände på mötet i morse, eller hur vi ska trixa ihop julstöket i år, eller all rentvätt som ligger osorterad och väntar på vikning.

Nä, det enda jag tänkte på var att fånga ögonkast från Spunkvalpen och belöna dem.

Och det är väldigt bra på många sätt, tror jag. Att vara tvungen att stanna upp och vara i nuet, fokuserad på vad som händer precis just nu. Inte på vad som hänt igår, inte på vad som kommer att hända i morgon, utan bara vara här och nu.

Är inte det en av många, många fördelar med att vara hundägare, att bli påmind om just det, varje dag? Att ta en skön paus från dåtid och framtid och bara vara i nuet?

Jag tror så.

 

Sådär. Då har man filosofi-bloggat också. Djup sådan.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 9 november, 2011 17:37

    Ja, man har hundarna att tacka för mycket här i livet. En skogspromenad med dom kan reparera den mest stressiga dag. I varje hund bor det en osynlig terapeut, det vet jag!

    • 9 november, 2011 17:58

      Skulle läkarna veta hur bra det är med hund skulle de börja skriva ut ”valp-mys” och ”hundpromenad” på recept 🙂

  2. 9 november, 2011 19:13

    Mm många bekymmer har de hört och bra lyssnare är de oxå, säger aldrig emot. Och vilka vänner, man kan alltid lita på dem å så har man ju så roligt i deras sällskap!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s