Skip to content

Kladdigt ska det vara.

8 november, 2011

Vi har nått en flaggpost vad gäller godisbelöningar, Spunkvalpen och jag. Helt plötsligt är hon som tokig i lammhjärta. Och leverpastej.

Inte korv. Eller ost. Kanske köttbullar. Men inte korv.

Men lammhjärta. Och leverpastej. Kladdigt ska det vara, då är det tydligen godast.

Och det är jag glad över, för när vi klickertränar tycker jag bäst om godisbelöningar, så man får lite tempo i belöningarna. Små bitar, och sen klick-tjoff klick-tjoff bara. Spunkvalps-svansen går som en trumvirvel på cirkus och hon är heltaggad och så tokigt rolig att träna.

Nu ska jag bara klura ut hur jag ska behålla alla tio fingrar intakta. För hon missbedömer med lätthet vart godisbiten slutar och vart mina fingrar börjar. Och det tar lite tid att kontrollräkna tio fingrar efter varje klick, det blir inte det där tempot som jag vill ha då.

Antingen får jag kasta godiset på golvet, eller kontrollräkna fortare. Jättefort. Eller så får hon låta bli att hugga av mig fingrarna. Det sistnämnda skulle vara att föredra, men det förstnämnda skulle vara lättast lösning.

Men – Spunkvalpen har börjat värdera godisbelöning högt. Kladdigt godis.

Inget gott som inte har något ont med sig. Eller hur det nu var.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 8 november, 2011 19:00

    Vi har börjat träna på att ta emot godis fint, för så glupsk som Drömma är så får jag oxå räkna fingrar… och skrika AJ emellanåt!

    • 8 november, 2011 19:08

      AJ! används här hemma också, hä hä…
      Lite kul när maken undrar vad jag håller på med när jag vrålar ”AJ” lite nu och då. Jag som aldrig brukar skrika åt hundarna annars, han tror ju jag blivit knäpp 😉

  2. toktassarna permalink
    8 november, 2011 19:55

    Ja fy fabian vad ont det kan göra att belöna, både med leksak och godis i det här hushållet… Min träningsryggsäck innehåller sen tidigare alltid plåster (gärna Disney, det blir roligare då) men med Kaia räcker det inte med plåster lixom, hon tar ju i så förbannat…

    Minst smärtsamt är att erbjuda godiset i öppen handflata, som till en häst. Men jag är tröglärd efter åratal med två snälla hundar där man kan ge godis mellan tumme o pekfinger utan att fingrarna ryker (det är när Lovis kampar som det kan behövas plåster). Det är ofta smärtsamt att träna Kaia…

    • 8 november, 2011 20:24

      Jag är nog precis lika tröglärd som du och missar handflatematningen, för Humlehunden tar så fint mellan pekfinger och tumme, och förra hunden likadant. För att inte tala om papillonen vi hade när jag var liten, hon visste inte vad ”bita finger” betydde.
      Eftersom varken du eller jag lär oss, så måste ju det betyda att det här med positivt (smärtsamt) straff inte är en hit på människor heller…

  3. Hösthälsningar från Annis,Svante o Anthon. permalink
    9 november, 2011 14:49

    Tips från broder Svante,leverpastej finns på tub oxå.Det vet min matte om,alla fingrar kvar som man kan bli gosad med.Lycka till med vänster-
    varvs debuten,min får nog vänta ett tag.

    • 9 november, 2011 14:51

      Det har jag bara inte ens tänkt på. Leverpastej på tub. Måste genast provas, tack för tipset 🙂

  4. 9 november, 2011 15:42

    Svante! Var hittar din matte leverpastejen? Jag har LETAT leverpastej på tub, vet att jag köpt det någongång för ett par år sen, men VAR hittar du det?! Bästa belöningen juue…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s