Skip to content

Inte så bra, och bra med det.

29 oktober, 2011

Minsann. Idag har vi så äntligen varit och vallat en hel dag, Spunkvalpen och jag.

Om det gick bra?

Pja. Definiera ”bra”.

För det var saker som inte gick så bra, men så fanns det ju bra saker med sakerna som inte gick så bra. Om ni förstår hur jag menar.

Till exempel.

———–

Inte så bra:
Spunkvalpen skuttade runt fåren i början på första passet, sen snärtade kursledaren till henne med en longerpisk (hmrf) och sen ville hon inte göra något vettigt alls efter det (förståeligt). Och definitivt inte intressera sig för några får. Inget som hade med vallning och får att göra över huvudtaget. Förutom käka lite fårpoop, dårå. Och så var det, hela dagen. Även efter att hon kommit över själva longerpisk-snärten (hmrf igen).

Bra med det:
Eftersom jag då har en vallhund som inte visar ett särskilt stort intresse för att valla, så behöver vi inte flytta från huset som vi nyss flyttat till för att flytta till ny gård och skaffa får och förkovra mig i vallningens alla njutningar. Nä, jag behöver egentligen inte valla alls, den sysselsättningen kommer inte fattas henne, utan träna allt annat roligt här i livet istället. Som till exempel agility. Det är ju bra.

———–

Inte så bra:
Jag hade ingen som helst styrsel på henne i fårhagen, ingen koll på henne alls, och hon körde sitt eget rejs och hade glömt vad hon heter och var hon bor och vem jag var och vad ”kom” betyder och att det är bra att samarbeta för det vinner man på i slutänden. Och det kändes lite fånigt och dumt.

Bra med det:
Där fick vi ännu mer att träna på, och träning är roligt tycker både Spunkvalpen och jag. Fast jag trodde att vi hade tränat jättemycket på kontakt, men tydligen inte tillräckligt ändå. Målet borde rimligtvis vara att jag kan loop-kasta fårpoop mot henne utan att hon öppnar munnen. Eller att hon kommer när jag ropar, det skulle också vara bra.

———–

Inte så bra:
Vi körde tre träningspass.
Under första passet lyckades hon få två av sex får att hoppa över fårstaketet och springa bort.
Under andra passet lyckades hon få ett får att hoppa över fårstaketet och springa bort, och ett får att försöka hoppa över fårstaketet men det lyckades inte riktigt och fåret landade med ett brak i själva staketet istället.
Inför tredje passet fick vi helt plötsligt starta sist av alla hundar som var med, för att kursledarna skulle vara säkra på att det fanns får kvar i hagen till de andra deltagarna. Fast under tredje passet lät Spunkvalpen bli att kasta ut får ur hagen.

Bra med det:
Lite tufft att hon var så förtrollande bra på tvärtom-vallning, hon var pass bra på det att hon lyckades kasta ut får ur hagen vid två av tre pass. Att börja valla med sex får, och sen bara ha tre kvar när man är färdig. Tvärtom-vallning, alltså.
Man får faktiskt rätt så höga tuffhetspoäng vid tvärtom-vallning, om man är en Spunkvalp och har mig till matte. Kanske inte om man har en vallningsexpert som matte, men det är ju inte jag (raka motsatsen är jag faktiskt). Och dessutom har jag redan gett henne tuffhetspoängen, så de är redan noterade i det officiella tuffhetspoängs-registret och kan inte tas tillbaka.

———–

Jo. Lite så gick det. Bra men inte så bra. Och det här är bara några exempel från dagen.

Men någon som lyste som en stor stjärna på vallningshimlavalvet var Spunkvalpens bror. Herreminsjäl vad han glänste. Och lyste. Och glänste.

Dessutom hade han lika många får kvar i hagen när han började valla som när han slutade. Bara en sån sak.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 29 oktober, 2011 20:33

    Så otroligt påhittig och extremt rolig spunkvalp är. Kiknar lite varje gång jag läser era äventyr. 🙂
    En händelserik dag må jag lova att ni hade.
    Själv har jag aldrig lyckats med tvärt om vallning, men det låter skickligt.
    Trots det mindre braiga så hoppas jag ni beger er till fårhagen igen, kanske då till en snällare hage så hon inte får pisk.

  2. 30 oktober, 2011 11:34

    Det där med långpisken var inte så kul att läsa 😦
    Men det andra… jaja lite sånt får man väl ta, dumt att ha för låga stängsel plus
    det kan ju ta ett tag att hittat diamantens kärna! Hoppas på bättre lycka nästa gång! Du får väl anmäla till vallningslägret i Almunge som CBP anodrnar i april!

    • 30 oktober, 2011 12:11

      Nä, en långpinne att ”peta” med för att få ut hunden från fåren är väl en sak. Men snärteriet tyckte jag inte om, dessutom såg jag aldrig att hon var särskilt nära fåren så pass att en bort-petning var befogad öht, hon tände ju aldrig till fullt ut tyckte jag.
      Vi får se hur vi gör med vallningen i framtiden, ska låta gårdagen mogna en stund 🙂

  3. 30 oktober, 2011 12:11

    Har mailat dig i stället för att skriva en roman här..;-) /Agneta

Trackbacks

  1. Tvärtom-vallning är också vallning, fast tvärtom. « HumleSpunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s