Skip to content

Så tror jag Spunkvalpen tänkte, fast med den höstliga havskänslan.

25 oktober, 2011

I helgen har jag varit vid havet och haft tjejgrej med världens bästa P och njutit av det fantastiska vädret och solen och att nästan alla löven fortfarande sitter kvar på träden så allt är så vackert och orange-gult både upptill och nertill i världen.

Och vi tog en lång skön promenad ut på en smal udde som sträcker sig som en böjd banan rätt ut i havet jättelångt och på sina ställen är så smal att man nästan kan doppa händerna i havet på båda sidor om udden samtidigt om man hade haft väldigt långa armar, och solen sken och vattnet glittrade och tången doftade precis som den skulle och nyponbuskarna var alldeles jätteröda av alla nypon och enarna alldeles blåa av mogna enbär.

Spunkvalpen som älskar vatten lade in några protester över att jag inte alls ville bada med henne, vilket var nästan nödvändigt om hon skulle bada eftersom fjantkopplet knöt ihop oss två hela tiden. Och så tittade hon på mig med förvåning i blicken, frågandes varför vi i fridens namn skulle låta detta perfekta badtillfälle gå till spillo.

Koppelpromenad vännen, koppelpromenader bara, sa jag.

Mäh jag har inte haltat på jättemånga dagar och har verkligen inte ont längre och förresten så kan kopplet sitta kvar fast du behöver inte hålla i det för då är jag fortfarande kopplad och vi är fortfarande på promenad, det vill säga koppelpromenad, och då kan jag bada själv om nu du inte vill fastän jag är kopplad egentligen. Det skulle ju jättefunka eller hur, vavava? Så verkade hon säga.

Och jag vet inte om det var solen eller vinden eller tångdoften eller fikapausen med kaffe och bullar som mjukade upp mig, men när vi var allra längst ut på udden så viskade jag till Spunkvalpen

Visst ska du få bada en snutt om du vill. Fast bara en liten stund. Och du behöver ju inte plumsa rätt i tången på vänstersidan utan plaska lite fint på högersidan om uddespetsen.

Så viskade jag. Som om jag inte visste bättre. Som om jag på riktigt tror att Spunkvalpen verkligen lyssnar på ordet ”inte”.

Och när jag kopplade loss Spunkvalpen och sa ”varsågod” så for hon rätt ut i havet just på vänstersidan om uddespetsen där all tången spolats upp och geggat ihop sig och liksom påbörjat någon slags biologisk nedbrytnings-förmultnings-process i höstsolen så man nästan kunde se hur det bubblade och fräste i tång-geggan och Spunkvalpen plumsade runt i havet och i tången och grävde sig djupt upp och ner i gegg-tången som en orm och så ut i havet igen och tillbaka till tången som tydligen var jättespännande.

Jag är på spaaa, tralalalaaa!” såg hon ut att jubla med tång i öronen och tång runt magen och kanske en havsräka i svansen och sen plumsade hon vidare.

Hmmm, tänkte jag.

Men visst. När vi hoppade in i bilen senare, för att åka hemåt, så var det som att ta med sig en bit hav hem. Lite som när man plockat en bukett liljekonvaljer under en vårlig promenad i maj och man gärna vill behålla den vårliga blomkänslan och ta med sig en bit av den hem och känna doften av liljekonvalj omkring sig överallt och gärna hemma i hela huset.

Så tror jag Spunkvalpen tänkte, fast med den höstliga havskänslan. Det luktade nämligen jättemycket tång i hela bilen.

Om man är på spa och lägger ansiktsmasker med lera och sånt, visst brukar man spola bort själva gegget sen? Man brukar väl inte ta med det in i bilen i alla fall? sa jag till Spunkvalpen genom tång-dofts-dimmorna.

Fast hon hörde inte mig. Hon hade fullt upp med att dofta tång och hav och lägga sig bekvämt tillrätta och förnöjt sluta ögonen och somna med en suck, väldigt nöjd med promenaden.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s