Skip to content

Förutom att hon gör det på tre ben.

17 oktober, 2011

Har ni fått nog av elände på senaste tiden? Då behöver ni inte läsa det här utan vänta på nästa inlägg eller vandra vidare till någon annan, rolig blogg.

I lördagseftermiddag hade Spunkvalpen och jag rullat runt i skogarna någon halvtimme och stannade till på fotbollsplanen på vägen hem för att träna lite inkallning. Vid tredje inkallningen så springer Spunkvalpen som vanligt i hundrasjuttio mot mig, men halvvägs så tvärnitar hon och vänder huvudet mot sitt högra bakben.

Har du en grankotte i pälsen? hojtar jag, för hon ser precis ut som om något irriterar henne vid bakbenet, lite på insidan. Kom får jag titta?

Och när hon reser på sig för att komma så är hon tok-halt. Hoppar på tre ben.

Vaad?! ryser hela jag och springer bort till henne för att kolla vad som är fel.

Jag letar efter barr eller nåt sticksigt eller nåt skrap, jag klämmer och känner efter värme eller någonting hon reagerar på, böjer och sträcker och känner och klämmer. Men hon säger ingenting. Rycker inte till, piper inte, inget. Hon bara vill inte stå på benet.

Vi tar oss hem och jag bär henne bitvis fastän hon inte alls tycker det är nödvändigt. Är man Spunkvalp kan man tydligen hoppa på tre ben och ändå vifta på svansen, helt utan problem.

För att vara trebent känns du onekligen pigg, säger jag lite uppmuntrande, fast jag egentligen inte alls känner mig munter. Raka motsatsen till munter känner jag mig, om jag ska vara ärlig.

Väl hemma så klämmer jag igenom henne igen, men hon reagerar inte på någonting. Verkar inte ha ont någonstans utan viftar på svansen och sprattlar runt precis som vanligt. Förutom att hon gör det på tre ben.

Efter att ha pratat med en vän bestämmer jag mig för att avvakta till söndag för att se hur Spunkvalpen är då. Är det en muskelsträckning blir det ju bättre för varje dag som går, och hon är ju inte påverkad i övrigt eller verkar ha ont.

Söndagsmorgonen, efter att ha vilat hela natten, är hon piggare men haltar fortfarande. Travar med frambenen men hoppar jämfota med bakbenen, stödjer lite på bakbenet men om hon står still håller hon det gärna i luften. Vi tar det lugnt, så gott sånt nu går att göra med Spunkvalpen, hela söndagen och jag bestämmer mig för att ringa veterinären på måndag morgon.

…så idag har vi varit hos veterinären igen, som nu känner igen Spunkvalpen vid namn. Veterinären klämde igenom Spunkvalpen, drog och böjde och petade, kollade rygg, knä, höft och allt däremellan, men Spunkvalpen reagerar inte på någonting. Hon avslöjar ingenting om vad som kan vara fel utan tiger som muren.

Veterinären skrev ut Rimadyl och ordinerade vila en vecka. Är Spunkvalpen inte bättre tills dess så röntgar vi. Men eftersom hon inte reagerar när man klämmer och böjer så är det svårt att klura ut vad det kan vara. Förhoppningsvis en muskelsträckning, trodde veterinären. Det är det vi hoppas på just nu.

Men jag kan inte låta bli utan för ett ögonblick tänka att Spunkvalpen borde ju reagera på att man klämmer på muskeln, om det är en muskelsträckning? Antingen är hon ovanligt smärt-tålig, eller också så gör det helt enkelt inte ont där vi petar och känner. Fast varför haltar hon?

Hur eller hur så har vi nu viloläge igen. Korta koppelpromenader, men annars vila.

På väg hem från veterinären så åkte jag förbi djuraffären och köpte ett rejält gäng med tuggben. Och så ska jag surfa runt och leta inspiration om vad man kan träna för bus med en hund som sitter eller ligger.

Och tar jag på mig mina glada glasögon så tycker jag att hon går bättre redan nu. Och de glasögonen tänkte jag fortsätta ha på mig, och sen ska jag hålla tummarna för att Spunkvalpen vaknar i morgon bitti och är pigg och sprudlande och alldeles o-halt.

Pigg och sprudlande lär hon ju vara. Det är det där med o-haltet som vi ska fixa till.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 17 oktober, 2011 19:32

    När Wahidah var 9 månader fick hon en sträckning i låret. Hon haltade, framförallt efter att ha legat och sovit. Men inte sjutton reagerade hon när man klämde igenom henne osv…
    Det blev en vecka på rimadyl, och tre veckors koppelvila. Första veckan så lugn som det bara gick, men sedan insåg jag att hon var lugnare om vi tog längre koppelpromenader än om hon skulle vara hemma (eftersom hon rev hela lägenheten..). Hur som helst så blev det helt bra igen.

    Det viktiga när de fått sträckningar ska tydligen vara att man inte värmer den sträckta muskeln, eftersom den tydligen kan ”läka fel” då. Sedan kan man massera lite, men inte stretcha och så ja, röra sig lite, men lugnt… Jag håller tummarna för att Spunkvalpen är bra snart igen, och att jag slipper hoppas på sådant fler gånger framöver!

  2. 17 oktober, 2011 21:03

    Usch vad trist! Verkligen inte roligt att höra 😦 .. hoppas att det bara är en muskelsträckning och att hon blir bra igen snart!

  3. 18 oktober, 2011 05:35

    Ujuj, inget roligt inlägg det här 😦 Halta hundar vill vi inte ha!
    Hoppas för allt i världen att det är så simpelt som en sträckning, se man nåt sånt där så får man ju direkt hjärtat i halsgropen!

    Håller tassar och tummar för er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s