Skip to content

Och när jag sa det så tittade veterinären på Spunkvalpen och förstod precis vad jag menade.

6 oktober, 2011

Hoppa upp och ner som en känguru när man ska väga sig – Check!

Sprattla när man tar blodprov – Check!

Alldeles superperfekta blodprover – Check!

Ett strålande regelbundet hjärtljud – Check!

Lungor som en häst fastän hon är en hund – Check!

Den vackraste färg man kan tänka sig på ögonvitor och tandkött – Check!

Pigg som hela solen och månen tillsammans – Check!

Hela veterinär-besöket gick alldeles supertoppen, och både Spunkvalpen och jag är jätteglada över att detta o-roliga äventyret äntligen är över och förbi. Värdena var jättebra, allt var supertoppen!

Och hur är allmäntillståndet annars tycker du? frågade veterinären under tiden Spunkvalpen sprang runt som Spindelmannen i taket och jagade en obefintlig fluga.

Jotack, hon är väldigt pigg, sa jag. Och när jag sa det så tittade veterinären på Spunkvalpen och förstod precis vad jag menade. Så om vi kan börja leva som vanligt igen så skulle det vara väldigt bra, om det går för sig?

Allt ser så bra ut, så det går visst för sig, sa veterinären.

Tacktacktack! sa jag väldigt tacksamt och glatt med lite lagom falsettröst eftersom jag samtidigt försökte se lite cool ut fastän jag inombords kvittrade av lycklighet över att Spunkvalpen är återställd och vi kan börja mysa roligheter ihop igen, men jag kunde ju inte gärna börja hjula och hoppa runt och tjoa inne hos veterinären för då hade hela mottagningen skakat på huvudet och suckat ”Sådan husse sådan hund” och så kanske vi inte varit välkomna åter när det är dags för vaccinering i maj.

Och när vi kom hem igen från veterinären, så tog jag med mig Spunkvalpen och en termosmugg med kaffe, och sen gick vi äntligen ut i skogen till den finaste skogsplätten man kan tänka sig. En sån liten skogsplätt där bäcken porlar och mossan är som mjukast och träden är som tjockast och blåbärsriset killas under magen så man måste fnittra lite extra mycket när man springer där om man är Spunkvalp och oftast springer på alla fyra.

En sån skogsplätt satte vi oss vid, Spunkvalpen och jag, och drack kaffe. Fast jag satt kvar en lång stund, och Spunkvalpen satt kvar en jättekort stund, ungefär en sån kort stund så man inte ens märker att det var en stund, för om man råkar blinka så har man missat hela stunden. En sån kort stund satt Spunkvalpen still.

Sen for hon runt som en kalv på grönbete och plumsade i mossan och sprattlade i bäcken och hoppade upp i knäet på mig för att skaka av sig all blöthet och jag tackade gud för att kaffetermosmuggen har ett lock på sig, och sen for hon rätt uppför en liten yttepyttkulle och åkte rutchkana med mening rätt ner i bäcken igen och verkade leta efter något på botten som inte fanns och sen kom hon tillbaka och hoppade upp i knäet på mig eftersom hon var alldeles blöt jue.

Och efter vi fnittrat och tjoat i skogen nåt alldeles oförskämt länge, så lekte vi kurragömma med en ostbit, och det är faktiskt jätteroligt tycker Spunkvalpen så hon nosade och letade och nosade och spårade denna försvunna ostbit över hela den vackra skogsplätten. Väldigt tålmodigt och duktigt. Så då gömde vi såklart en till, så hon fick göra om hela roligheten en gång till.

Och hon viftade med hela kroppen av lycklighet och ögonen tindrade och öronen berger-flärpte och tungan fladdrade och för ett ögonblick undrande jag om livet verkligen kan få vara såhär toppen? Såhär toppen-toppen?

Och när jag tittade in i Spunkvalpens glittrande ögon så såg jag att hon tänkte detsamma.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 6 oktober, 2011 17:54

    Åh vad sköööööönt! Då får vi höra om nya vilda äventyr nu då?! 🙂

    Må gott!

    • 6 oktober, 2011 18:48

      Apselut 🙂
      Om nu inte Spunkvalpen kampar bort alla mina fingrar, hon är otroligt på hugget just nu kan man säga och siktar inte så bra när jag tar fram kamptrasan…

  2. 6 oktober, 2011 21:46

    Åh, det låter helt fantastiskt underbart! Jag kan inte annat än sitta här med ett stort leende nu och får riktigt upp en bild (eller minifilm) i huvudet av hur allt såg ut 😀

  3. ingela sjögren permalink
    7 oktober, 2011 00:47

    Härligt att hon mår bra efter alla oroliga äventyr o är redo för fler galna upptåg o påhittiga bus.

  4. 8 oktober, 2011 17:06

    Härligt att hon är friskförklarad! För en spunkvalp med bus i blicken och spring i benen HAR verklingen INTE tid att vara sjuk! Lycka till med träningen!

  5. 8 oktober, 2011 20:57

    Idag tänkte jag på dig när vi tränade… Det hade säkert varit väldigt givande (och framförallt trevligt) att ha en rasfrände att diskutera och träna med…

    • 9 oktober, 2011 18:46

      Absolut, tänk vad kul vi skulle kunna ha 🙂
      Rackarns att det ska vara så långt. Det är ju inte bara lite långt, utan jättelångt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s