Skip to content

Och även Dr Phil, då.

5 oktober, 2011

Nu är det förhoppningsvis inte långt kvar på denna ofrivilliga två-veckors-vilan. I morgon är det dags för återbesöket hos veterinären, och jag hoppas, hoppas att allt ser bra ut och värdena är toppen och hjärtat låter bra och Spunkvalpen är frisk och pigg och återställd.

Och jag hoppas också att den ofrivilliga vilan är slut och över och finito. Att vi kan ränna ut i skogen igen och träna lite roligheter och göra tokbra saker av all denna energi igen.

Det är inte bara jag som hoppas på detta. Spunkvalpen är jag övertygad om hoppas på det med.

Och inte nog med det. Jag tror hela familjen hoppas. Jättemycket.

Den enda som inte hoppas på att den här vilan från helvetet ska ta slut, är Humlehunden tror jag. Hon njuter för fullt av alla läckra tuggben jag släpar hem och alla underfundiga småplocktricks som jag klurar fram åt Spunkvalpen och som jag tränar även med Humlehunden, och Humlehundens och mina små lull-rundor i skogen, bara hon och jag.

(Agility-abstinensig som jag är så försökte jag lura med henne ut på agilitybanan också, men hon tvärnitar verkligen. Seg som den kallaste sirap man kan tänka sig. Konstigt, mycket konstigt, när man tänker på vilket krut hon hade i tassarna för knappt ett år sedan. Men hon vill verkligen inte, av orsaker jag inte är säker på.)

Men snart är Spunkvalps-vilan över, hoppas jag och Spunkvalpen. Vi gör det.

Är det inte Dr Phil (tror jag) som sagt någon gång, angående relationer och flytta ihop och äktenskap och sånt, att man vet inte om man passar ihop på riktigt innan man upplevt en rejält eländig maginfluensa tillsammans. Först då vet man.

Och jag tycker en två-veckors-vila för en sprallig snart sju månader gammal bergervalp faktiskt kan kvala in som en liknande prövning, fast inte i relationen ”äktenskap” då, utan i relationen
Spunkvalp/Matte. Och inte riktigt lika rejält eländig som maginfluensa kanske, men sannerligen tålamodsprövande.

Så nåt gott har ju kommit ur det här ändå. För efter denna två-veckors-pärs så vet jag ju att vi verkligen passar ihop. Verkligen. På riktigt. Sanna mina ord. Passar ihop.

Det tycker jag och det tycker Spunkvalpen.

Och även Dr Phil då, om man bryr sig om sånt.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 5 oktober, 2011 21:24

    Haha, jag diggar Spunkvalpen! 😉

    Och klart hon är en NORMAL hund! 😀

    • 5 oktober, 2011 23:15

      Hon är bästa Spunkvalpen ever 🙂

      Och hon är en klockren jättenormal berger förstår jag, haha vad jag garvade igenkännande när jag såg ”normal-hund”-filmen hos dej 😀

  2. 5 oktober, 2011 23:00

    Tänkte bara lämna en liten kommentar och berätta att jag läser din blogg 🙂 Eller, det är väl en underdrift; Följer den slaviskt! Du skriver så otroligt bra.

  3. 6 oktober, 2011 11:03

    Idag håller vi tummarna för allt vad vi är värda här i Bad Soden. Hoppas att ni snart får vara ute och springa i skogen igen! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s