Skip to content

Så valde Spunkvalpen precis rätt valpkursträff att vara huggorms-konvalecent på.

28 september, 2011

Trots huggorms-konvalecens och stilla-fjantande, så åkte vi på valpkursen ikväll, Spunkvalpen och jag. För av alla valpkursträffar i hela världen, så valde Spunkvalpen precis rätt valpkursträff att vara huggorms-konvalecent på. Jo.

För ikväll skulle vi träna passivitet. Och lite sitt och lite ligg och lite stå. Kan det bli bättre?

Sånt lugnt och fint kan ju till och med en Spunkvalp vara med på. Ligga still och stå still och sitta still och vara passiv. Perfekt helt enkelt. Om hon nu hade velat göra det. Hon har ju inte lite överskottsenergi, om man säger så.

Hon är blixtsnabb på både sitt och ligg, inga problem där. Men så bad instruktören mig om att be Spunkvalpen promenera lite, och sen säga ”ligg” för att se om hon lade sig mitt i promenaden.

Och hu vad jag skrattade inombords åt Spunkvalpen. Att få henne att ligga var egentligen inget problem. Men att få henne att ”promenera”. Med fyra ben i backen. Det var en utmaning, haha. Spunkvalpen for som en helikopter, runt runt i luften och var inte alls intresserad av att promenera jättefint och lugnt. Inte idag, liksom. Inte när man har åtta ton ackumulerad och outsläppt energi i kroppen.

Hon for som en rödbeta, om rödbetor nu liknar helikoptrar vill säga, och lite nu och då högg hon ett stadigt tag i min tröja med hela valpgapet och hängde kvar där. Lite som julgranspynt, om jag nu varit en julgran.

Men jag måste säga att jag faktiskt blir imponerad av instruktören. Hon verkar ha kluriga lösningar på allt. Precis allt.

Till exempel. När jag tränade in ”Stå” på Humlehunden, så tränade jag in det från sittande, lockade med en godbit, och i samma sekund hon reste sig sa jag ”Stå”. Efter några repetitioner så hade Humlehunden stenkoll på detta, och kunde ”Stå” både från sitt och ligg. Hon är inte dum, den där Humlehunden.

Men när jag testar samma princip på Spunkvalpen, så tror hon att vi leker leken ”Omvänt lockande”. Att hon inte ska ta godbiten, trots att jag lockar med den.

Så då pratade jag om det med instruktören, och då tipsade hon om att belöna neråt-bakåt istället för framåt. En teknik jag snabbt döpte, för mig själv, till ”sicken-blås”. För det var lite som att peta ”sicken-blås” på Spunkvalpen. Som ett mag-kill. Men käre tid vad Spunkvalpen skuttade upp till ”Stå” blixtfort, fnittrandes och viftandes på svansen, när jag provade ”sicken-blås”.

Så nu ska vi träna ”sicken-blås”. Det är ju supertoppenbra sak att träna när man har en Spunkvalp som behöver hjärngympas men inte får röra sig jättemycket.

Vi ska också träna tasstarget på en post-it-lapp, kom jag på idag. För det var ju så jag lärde Humlehunden hoppa ner i resväskor, stänga dörrar och stänga kökslådor, och high-five och trycka på lampknappen. Det hade jag glömt.

Käre tid, vad jag glömmer saker. Egentligen borde jag skriva upp sånt, för att inte glömma att komma ihåg. Men jag glömmer att skriva upp.

Fast jag glömmer inte att Spunkvalpen ska hållas lugn. Det påminner hon mig om jättemycket, faktiskt. När hon knakar och brakar runt i hela huset värre än en motorsågsmassaker, och jag tänker ”Varför?”. Då minns jag att det är på grund av huggorms-konvalecensen.

Så det är omöjligt att glömma bort, även om jag gärna hade gjort det.

Älskade, goa Spunkvalp.

 

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 29 september, 2011 05:39

    Jag glömmer oxå vad man kan träna… Inez är mkt mer tränad än vad Drömma blir (som förövrigt brukar liknas som en propeller längst ut i snöret, det borde ju vara som en helikopter som du beskriver)
    Jag är lite rädd att glömma bort att hämta kompisen på vägen till Vallningslägret, för glömma, ja DET kan jag!

    • 29 september, 2011 07:31

      Ja det märker jag också – jag glömmer vad jag tränat och hur jag tränat in det. Humlehunden kan ju trehundratusen trick, men när jag sätter mig med Spunkvalpen nu så är huvudet precis tomt. Jag begriper det inte. Och nu hade ju varit jättebra att träna in lite småtricks, när hon ändå inte får röra sig så mycket.
      Och sen tycker jag de är som natt och dag att träna. Spunkvalpen vill gärna ha stora och yviga övningar, typ agility (yey) medan Humlehunden uppskattar smått och finlir, typ slicka sig om nosen eller städa lite fint.
      Men roligt är det 🙂

  2. 29 september, 2011 10:15

    Måste vara kul att ha två olika typer av hundar. Då får man ju liksom ut dubbelt så mycket av sina hundar! 🙂 Vi är dåliga på hjärngympa för Buzz här hemma. Tror han hade gillat sådana aktiviteter. Förut sprang min man med honom 1-3 ggr/vecka. Men sedan i våras har mannen ont i ena knät. Det är synd, för jag vet att Buzz uppskattade motionen. Själv springer jag inte (även om jag skulle behöva), så det blir mest promenader. Tack vare vår nya hundkurs får han i alla fall möjlighet att leka med andra hundar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s