Skip to content

…så de hinner sjunka ner i leran ända till naveln.

19 september, 2011

Jag tror att Spunkvalpen har potential att bli ett utmärkt sökhund, faktiskt. En super-sök-spårar-hund, till och med.

Kanske spåra försvunnet folk i Alperna med en whiskeytunna om magen, eller söka efter förlupna rackarungar som rymt hemifrån rätt ut i skogen och nu inte hittar hem och är jätteledsna och verkligen skulle vilja bli räddade av en pyttelurvig giraffhund.

Eller hon skulle kunna sniffa reda på brottslingar som stulit guldtackor från storbanken och stoppat tackorna i fickorna och sedan sprungit ut i ormbunkiga, igenväxta kärr för att inte bli hittade för där vill ingen gå när det är så blött och sankt och lerigt, men så råkar bankrånar-brottslingarna vara olagligt korkade också och tänker inte på att de sjunker jättefort om de går över blöta kärr med jättemånga guldtackor i fickorna som väger miljoner kilo, och så råkar de ångra vägvalet fast för sent, så de hinner sjunka ner i leran ända till naveln och kommer inte loss, och de skulle hemskt gärna vilja bli hittade innan de sjunker igenom kärr-alltihopet och drunknar.

Där tror jag att Spunkvalpen skulle kunna uträtta storverk. Jo.

För idag när vi var i skogen vid nya huset (där skogen inte alls är som vid gamla huset, för vid gamla huset är skogen alldeles underbar) så hittade hon jättemycket saker. Blixtfort. Och det utan att man ens bad henne, menar jag.

Tänk vad hon skulle kunna hitta saker plättlätt som man faktiskt bad henne om att hitta, när hon kan hitta såhär mycket utan att man ens ber henne om det. Det tänkte jag på en stund, och vips så kvittrade det i hela magen av roligheter.

Vad för saker hittade hon då, till exempel? Jo.

Hon hittade till exempel en liten bit Stockholm, plättlätt, mitt ute i skogen:

Sen hittade hon massa liten-skrot, bara sådär. Utan att hon ens såg ut att anstränga sig. Och hon sprang vidare jättesnabbt efter hon fyndat liten-skrotet, så hon kom inte med på bild här heller:

Sen hittade hon självaste stor-skrotet, och då var hon tvungen att stanna upp för att hämta andan en stund (nä) så jag hann precis ta en snabb och suddig bild på stor-skrotet tillsammans med Spunkvalpen, bara så ni ska se hur stort stor-skrot det var hon hittade:

Nä. Sannerligen säger jag att hon skulle bli världsfenomenal på sånt här med att spåra och söka. Och rädda alp-folk och förlupna ungar och bankrånare och sånt. För det var förskräckligt vad hon spårade och sökte och hittade. Som en riktig superhjälte-sökspår-valphund.

Eller också nöjer vi oss med att träna kantarell-sök till nästa höst. Vi får väl se.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s