Skip to content

Lite sådär släpigt som ett spöke promenerade jag.

22 augusti, 2011

Spunkvalpen, aka Full Rulle, fladdrade med öronen väldigt busigt och blinkade väldigt fnittrigt med ögonen under tiden jag stod vid köksbänken med kniven i högsta hugg. Och hackade hemligheter.

Om du undrar vad jag gör, så gör jag lite klurigheter som jag planerat för dig, sa jag med en väldigt hemlighetsfull röst, för det vet jag att hon tycker är roligt när jag pratar med en hemlighetsfull röst.

Hon tycker det är roligt med en skrattig röst också. Eller med en målbrottig röst, eller pipig röst, eller skrovlig röst eller sömnig röst. Vilken röst som helst egentligen, tycker hon är roligt, för hon tycker allt är roligt.

Kanske inte den allvarliga rösten förresten. Den tycker hon är lite tråkig, och det gör jag med. Så den använde jag inte nu, det skulle ju vara för tokigt att göra det.

Ska vi gå ut på stora ängen en sväng kanske? fortsatte jag att säga med den hemlighetsfulla rösten, och stoppade de hackade hemligheterna i en liten påse. Spunkvalpen hoppade upp och ner på alla fyra som för att säga att det var den bästa idén jag någonsin haft att vi skulle gå ut på den stora ängen, fastän hon ännu inte visste vad vi skulle göra där. Bästa ever.

Det är nämligen dags för dig att prova på lite roligheter, sirru, sa jag till Spunkvalpen. Och då glittrade ögonen på henne om möjligt ännu mer, och hon visste inte vilken tass hon skulle stå på. Så hon stod inte på någon tass alls. Alla var i luften, ungefär. För roligheter är det roligaste hon vet. Jag med.

Jag drog på henne selen och långa kopplet och stoppade påsen i fickan och sen promenerade vi bort till stora ängen.

Du får sitta och vänta här en liten stund, sa jag och snörade fast kopplet i en av stängselstolparna. Spunkvalpen lät sig inte nedslås av ”vänta”-ordet utan satte sig vid stolpen för att vänta. Men det ryckte i tassarna och svansen viftade och hon tittade med stort intresse och synnerligen intensivt på vad jag skulle hitta på.

Jag halade upp den lilla påsen ur fickan, där jag hade hackat en köttbulle i fyra delar, och tittade på Spunkvalpen som fortfarande tittade intensivt tillbaka. Vad hade jag för hemlighet på gång?

Idag ska du få spåra för första gången, är inte det fantastiskt så säg? sa jag väldigt glatt.

Och käre tid vad hon också tyckte det var fantastiskt, nästan som julafton, även om hon inte hade en aning om vad jag pratade om och inte heller upplevt någon julafton än. Min goa Spunkvalp. Sån är hon.

Jag fiskade upp en kvarts köttbulle ur påsen och började promenera med täta steg i kanten på fältet, kanske fem-sex meter. Sen trampade jag en liten plätt lite extra och lade ner köttbullen där. Sen gick jag i en båge tillbaka, med lite långhoppsteg så det inte skulle bli ett nytt spår tillbaka. Spunkvalpen som sett precis allt jag gjort var otroligt nyfiken och ivrig, när jag hämtade henne där hon satt vid stolpen och väntade.

Sök! sa jag med viskigt spännande röst och visade henne början på spåret.

Och hon förstod direkt vad det var frågan om. ”Sök” har jag använt tidigare när jag slängt ut valpfoder på gräsmattan eller gömt en godisbit någonstans, så själva ordet var bekant. Att man ska koppla på näsan.

Hon for iväg som ett skott med nosen i backen, och jag hann inte ens blinka förrän hon hittat köttbullebiten och mumsade förnöjt.

För kort eller? sa jag och jag tror hon nickade mellan tuggorna.

Eftersom det var hennes första spår där hon ska följa min lukt i gräset för att hitta belöningen i slutet, så ville jag göra det plättlätt för henne så hon förstod poängen – och med poängen menar jag ”nosen i backen”. När hon väl förstått det så kan jag göra det ännu klurigare. Men lätt i början. Det har funkat med Humlehunden, så det hoppades jag skulle funka med Spunkvalpen också.

  • Hon får se när jag lägger spåret för att bli nyfiken.
  • Kort spår.
  • Promenera tätt tätt med fötterna för att lämna mycket doft i spåret.
  • Ingen liggtid.
  • Bra belöning i spårslutet som inte syns (inte leksak) men doftar mycket (t ex köttbulle).
  • Rakt spår utan krångligheter.

Då tar vi ett lite längre då’rå, sa jag och Spunkvalpen tror jag höll med mig om att korta spår var för bäbisar och att hon faktiskt borde få prova ett lite längre spår, för hon viftade med hela kroppen.

Så jag satte henne vid stolpen igen och började promenera nytt spår, tätt tätt med fötterna. Lite sådär släpigt som ett spöke promenerade jag. Denna gång gick jag ett spikrakt spår drygt tio meter, innan jag trampade runt lite extra i spårslutet och lade en kvarts köttbulle där.

Sök! sa jag igen och visade spårets början. Och tjoff så for hon iväg som en raket, så jag nästan var tvungen att bromsa henne. Vansinnigt roligt. Och hon följde spåret jättebra och hittade köttbullen och mumsade och sen hoppade upp och ner och när jag kopplade loss henne så for hon runt i ärevarv över hela ängen och såg väldigt glad ut.

Ska vi kanske lägga två spår på andra ängen också? sa jag och tänkte på de två köttbullekvartarna jag hade kvar i påsen i fickan.

Så då satte jag henne i stolpen igen och gick över till andra ängen dit hon inte kunde se, och lade två spår där också. Ett kort likadant spår på kanske 15-20 meter och ett som var lite längre, uppåt 30 meter kanske? (jag suger på meteruppskattningar…).

På det första spåret så hittade hon början alldeles själv, men så tappade hon bort sig på mitten en liten stund, hon blev överivrig helt enkelt, men hittade tillbaka med lite hjälp och spårade vidare.

Det andra spåret gick jättebra även om jag inte ska göra så mycket längre just nu. Man vill ju inte tålamodet ska ta slut, så hon slarvar och spunkar runt, och hon är ju inte riktigt världsberömd för sitt stora tålamod. Ännu.

Sen kopplade jag loss henne och berömde henne och sen drog hon ett par ärevarv över ängen igen, väldigt stolt och lycklig över sig själv tror jag. Och jag var stolt och lycklig jag med, över min goa mycket spår-kapabla Spunkvalp. Såklart.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s