Skip to content

Jag tror hon skulle vara riktigt duktig på det, att spök-bu-a.

13 augusti, 2011

I början på veckan var vi, Spunkvalpen och jag, och hälsade på hos Spunkvalpens uppfödare, Sophie på Valleé des voconces.

Så roligt att träffas igen och prata Berger och Spunkvalp och kullsyskon, och så roligt att träffa Spunkvalpens snygga, snygga kullbror också. Han var stor och tokig och lurvig, och helt plötsligt såg Spunkvalpen väldigt liten ut. Jag som oroat mig för vissa giraff-tendenser hos Spunkvalpen kunde snabbt konstatera att den oron var tämligen obefogad. Om inget oförutsett inträffar, som att hon utvecklar en überfeminin sida och vägrar gå utan högklackat med decimeterhöga klackar, så kommer hon att landa i medium och bli en alldeles förträffligt stor-liten Berger. (Roligt! )

Spunkvalpen tyckte däremot att det inte alls var roligt att träffa brorsan. Han hoppade fram från ingenstans och skrek ”bu” rätt i örat på henne när hon inte var beredd, och då bestämde hon sig för att han var knäpp i bollen och skulle absolut inte hälsas på. Väldigt o-systerligt, om jag får säga det själv. (Som lillasyster till två bröder kan jag hålla med henne om att bröder kan vara besvärliga och lite knäppa i bollen ibland, men inte så pass att man vägrar hälsa på dem.)

Efter en kort promenadrunda i skogen á la åsnesläp, så tyckte hon dock att han var acceptabel. Fast inte så mycket mer.

Ska bli roligt att se nästa gång de träffas, om hon minns honom bättre och om hon kan tänka sig att spök-bu-a tillbaka. Jag tror hon skulle vara riktigt duktig på det, att spök-bu-a, om hon bara fick till ett tillräckligt överraskande bu.

Spunkvalpen var en smula reserverad i början, eftersom hon inte ville prata med sin bror alls och då gick det ut över allihopa närvarande, men efter promenaden mjuknade hon och sprätte runt som sitt vanliga jag och pussade alla som kom i hennes väg. Och alla som inte kom i hennes väg också, för de letade hon upp och pussade väldeliga. Förutom kullbrorsan. Han fick inte en enda puss, vad jag kunde se.

Efter lite fika och prat så avslutade Spunkvalpen besöket med att pinka i Sophies matsal. (Jag kände mig sannerligen som världens bästa Berger-valp-uppfostrare, ha ha.)

Jag ser fram emot att träffa Sophie och alla hennes vackra Bergers igen, samt fler Berger-människor, på Bergerdagen den 28 augusti.

Och inför den träffen ska jag prata med Spunkvalpen om att bröder faktiskt är ganska bra att ha. Så hon kan tänka sig att hälsa på honom. Med ett bu, åtminstone.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 13 augusti, 2011 20:41

    När Drömma träffade sina systrar på rasträffen, gjorde hon först ngn lekinvit, men sen när de började busa tyckte hon mest de var jobbiga och visade sin allra bästa nonchaleringssida och sa att hon minsann kunde uppföra sig bland folk å hundar utan att hålla på att larva så där 😉

    • 13 augusti, 2011 20:58

      Ahaa… det var kanske det Spunkvalpen gjorde. Lite vuxet nonchalera honom. Så kan det ju vara 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s