Skip to content

App app app, sa jag till maken som raskt släppte första-örat

6 augusti, 2011

Kom kom raring, jag behöver lite hjälp här, sa jag och ropade på maken som precis hämtade sig en lördagsöl i kylen.

Vadå? sa maken som egentligen bara var och vände i köket, han var på väg tillbaka till vardagsrummet och såg ut att ha bråttom.

Jo, jag behöver din hjälp med att titta Spunkvalpen i öronen, sa jag.

Varför det? Och varför har du hunden på bordet? sa maken skeptiskt med bråttomhet i rösten.

Jomensirruvittu, vi måste bordsträna henne och sånt viktigt som hon måste kunna om hon ska på utställning eller allehanda övriga bordsaktiviteter. Och då måste någon annan titta henne i öronen, det kan inte bara vara jag som gör det hela tiden. Så funkar inte livet. Seså, titt till öronheten på Spunkvalpen är du rar och söt och snäll.

Öhö? sa maken ganska så bordsträningsvalps-oförstående, om jag får säga det.

Jomen titta i örat nu då, sa jag.

Och maken lyfte lite på Spunkvalpens ena öra med någon slags tittut-blick och hon stod jättestill, som om hon inte gjort något annat här i livet än att stå på bord och bli tittad i öronen. Min duktiga Spunkvalp.

App app app, sa jag till maken när han raskt släppte första-örat plötsligen, och lika raskt försökte ränna mot vardagsrummet och TVn där jag med ens förstod att det tydligen var en förskräckligt intressant golftävling som han tvunget skulle se, och denna oplanerade Spunkvalps-bordsträning gjorde att han missade jättemycket. Fast som den kärleksfulla hustru jag är, så struntade jag i det.

Hon har ju två öron såklart, sa jag. Du  måste ju titta i det andra också. Annars blir det ju inte en komplett öron-tittning.

Mhmm, sa maken med bråttomhet i rösten och lyfte lite tittutigt på det andra örat också. Och Spunkvalpen stod alldeles stilla vid öronlyft nummer två också. Perfekt helt enkelt.

Kanske du kan tänka dig att titta lite på tänderna också, hon har i och för sig inte så många kvar just nu, och inga hörntänder alls för hon har tappat alla sina valptänder samtidigt, men du kanske kan titta lite i munnen lite utställningsdomaraktigt och passa på nu när du ändå inte kommer få något valphuggbett att tala om, eftersom hon är tandlös? sa jag med min sockersöta röst för jag såg på maken att han faktiskt verkligen ville gå och titta på golftävling och inte alls låtsas vara utställningsdomare så här på en lördagskväll, dessutom med en kall golf-öl i handen som behövdes sippas på.

, sa inte maken med ord utan ordlöst med blicken, och med det outtalade ordet lämnade han köket och stolpade iväg mot golf-TVn. Vid tandtittning gick tydligen gränsen, när det är golftävling på TV.

Så jag fick titta på tänderna som inte fanns kvar i Spunkvalps-munnen alldeles själv, men det gick bra det också. Spunkvalpen stod alldeles stilla.

När jag nöjt konstaterat att Spunkvalpen nu var redo för allehanda bordsäventyr på eventuella framtida utställningar, så släppte jag ner henne på golvet igen och promenerade in till vardagsrummet där maken och sonen satt och stirrade på TVn som kryllade av folk som sprang på jättestora gröna gräsmattor och slog på små bollar med jättelånga klubbor med otroligt små huvuden, fast hårda.

Tack för hjälpen med att titta Spunkvalpen i öronen, sa jag till maken väldigt tacksamt.

Jag tror inte det finns något mellan dom ändå, sa maken.

Det tror inte jag heller, sa sonen.

Och sen fnissade de lite samhörigt med varann, och fortsatte att titta på TVn, jätteintresserat.

Fast det vet ju jag att det gör, finns saker mellan öronen på Spunkvalpen. Jättemycket smartighet, faktiskt. Eller, kanske inte smartighet. Men klurighet. Och påhittighet. Framförallt påhittighet. Jättemycket påhittighet.

Och för övrigt det är inte ovanligt att maken och sonen tycker samma sak, fastän båda två har fel på samma gång. Så är det bara.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 6 augusti, 2011 20:20

    Jo, några små BCs kommer kanske ner i medium. Visst kommer konkurrensen att öka i den klassen, det är ju den klassen som ofta är minst och minst konkurrens idag. FAst det finns ju redan BC i medium, även om vi väl i SVerige inte haft nån än.

    Å andra sidan är rivningsrisken för dem rätt stor när de får sån fart 🙂

    • 6 augusti, 2011 22:22

      Vi får väl hoppas på det 😉
      Kompisen på brukshundsklubben pratade just om att mediumklassen är minst och konkurrensen inte lika stor, men det var ju innan ”små large-BCs” kommit dit efter årsskiftet. Vi får väl se 😉

Trackbacks

  1. Så för att se ut som om jag har koll, gjorde jag några noteringar. « Humlespunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s