Skip to content

Inte alls, säger jag och försöker prata om sötsmå vildhallon och kantareller istället.

4 augusti, 2011

Oj vad hon har växt! säger grannen som jag inte träffat på några dagar, när jag är på väg hem med Spunkvalpen efter en prommis.

Nähäppsirru, hon har inte gjort det, säger jag och försöker gömma Spunkvalpen bakom ryggen fastän hon inte alls vill gömmas utan hälsa jättemycket på grannen.

Jomen det ser jag ju att hon har, säger han och pekar.

Inte alls, säger  jag och försöker prata om sötsmå vildhallon och kantareller istället.

Hur hög var hon sist du mätte henne? säger grannen.

Kanske sisådär 35 cm ungefär kanske, säger jag och ser till min fasa att grannen, som är snickare och dessutom stövar-uppfödare och mankhöjdsvan, halar fram tumstocken ur blåbyxorna och vecklar ut den.

Och nu är hon 37 cm, säger grannen och mäter Spunkvalpens mankhöjd utan några som helst problem, hon står jättestill och rakt, inte alls som när jag mäter henne då hon tvunget måste dansa fågeldansen eller vad det nu är hon gör så det är jättesvårt att mäta, men still står hon inte.

Jag tror faktiskt att din tumstock är trasig, säger jag och nynnar fågeldansen i smyg för att hon ska börja dansa igen, och försöker killa Spunkvalpen så hon inte ska stå still alls och bli omätbar.

Nä det är den inte, säger grannen.

Är verkligen inte centimeterstrecken lite tätare än normalt på den tumstocken? säger jag.

Nä den här tumstocken är precis som den ska vara, säger grannen.

Jahappsirruvittu, säger jag och tycker ändå att centimeterstrecken är ovanligt täta på grannens tumstock.

Och sen går Spunkvalpsgiraffen och jag hem.

När vi går in genom dörren kanske du ska huka dej så du inte slår huvudet i dörrposten, säger jag till Spunkvalpen och sneglar på hennes storhet.

Och Spunkvalpen tittar tillbaka och fnittrar och berger-flärper med tungan och ögonen glittrar och tassarna sprattlar och öronen vinkar och viftar och hon är sannerligen det glad-sötaste som finns i hela världen.

Ju större du blir, desto mer finns det av dej att tycka om, sirru, säger jag.

Och Spunkvalpen håller med mig. Såklart.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 4 augusti, 2011 11:07

    Äsch, hon är ju fortfarande mindre än Kaia 🙂

  2. 4 augusti, 2011 14:10

    Jag älskar att läsa hur du skriver, du använder ett språk som påminner om glädjen att läsa Astrid Lindgrens böcker. Sluta aldrig att blogga!!! Förresten tycker jag att du ska trycka en bok med dina blogginlägg, perfekt att köpa inför valpköp! 🙂

  3. 5 augusti, 2011 10:18

    Haha, underbart inlägg! Satt här och skrattade minsann högt, och det är inte ofta det händer!

Trackbacks

  1. Därför vågade jag mäta henne idag igen. « Humlespunk
  2. Så för att se ut som om jag har koll, gjorde jag några noteringar. « Humlespunk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s