Skip to content

Och fåren bähäade och höll med om valpknäppigheten.

22 juli, 2011

Fredagen var en sån där ”mittemellandag” igen. Eftersom vi är mitt i en flytt (blää) så rusar livet på så himmelens fort, och hundarna får ibland bara hänga med.

Under fredagsmorgonen lastade vi in kaffetermos, goa mackor med omeletter på (ägg från egna höns såklart), åkgräsklipparen, trädgårdsverktyg och två hundar i bilen och hästtransporten, och styrde kosan mot nya huset. Dags för trädgårdstjänst med gräsklippning och buskborttagning och ros-demolering och syrenplantering och kirskålsutrotning.

Humlehunden och Spunkvalpen rullade runt i gräsklippet efter åkgräsklipparen och blev alldeles gröna, som vanligt. Spunkvalpen tyckte åkgräsklipparen och grästrimmern var ganska så läskig till en början, men med hjälp av oplanerad flooding så vande hon sig märkligt snabbt vid allt buller, med tanke på hur hispigt det var till en början.

Och under tiden jag räfsade gräsklipp (varför har vi inte en uppsamlare på gräsklipparen, I wonder?) som jag skulle lägga i landen för att kväva kirskålen, funderade jag över hur jag skulle hinna med att få till dagens miljöträning för Spunkvalpen. För varje dag har vi någon slags miljöträning, lite klurigt och spännande sånt där tycker vi båda två. Men ibland blir det tidstajt, om man är mitt i en flytt.

Plötsligt, där jag stod och trött-räfsade, hörde jag ett ljudligt ”bähäähä”. Jättenära hördes det. Ett ”bähäähä”.

Vafalls? Får i trädgården?

Och minsann. Bara några meter från trädgården gick ett gäng får och betade och bähäade. Äntligen har får-mannen släppt fåren på bete i fårhagarna som gränsar till vår tomt.

Snacka om lyx att ha en fårhage fyra meter från trädgården, när man har en Spunkvalp som förhoppningsvis har lite vall-krut i sig och ska miljötränas på får.

Så då var jag genast tvungen att ta en paus från det jätteroliga (übertråkiga) räfsandet och smita bort med Spunkvalpen till fåren och titta och miljöträna och klappa fårhuvuden.

Viktigt med miljöträning för Spunkvalpen, jätteviktigt faktiskt, sa jag till maken som jag tror slängde ett bläng åt mitt håll ungefär lika snabbt som jag slängde räfsan, och skuttade iväg med Spunkvalpen fnittrandes kring fötterna.

Och fåren bähäade och skuttade runt, och Spunkvalpen tittade och tyckte det var lite läskighetsspännande och kanske backade lite ibland fastän hon viftade på svansen hela tiden faktiskt. Och vi satt länge i gräset och tittade på fåren som var väldigt sällskapliga och vallhundsvana, tror jag. För jag berättade för dem att Spunkvalpen kanske ser lite valpknäpp ut just nu, men hon kommer växa till sig och bli en ypperlig vallare som ska valla just får som de. Och då sa allesammans ”bähää” och höll med om att Spunkvalpen borde bli en ypperlig vallare fastän hon ser alldeles valpknäpp ut just nu. Jag tror att de var det de bähäade om, i alla fall.

Spunkvalpen hade fullt upp med att hålla koll på allesammans fåren, och hon smög genom det höga gräset bland blåklockor och vad nu de andra blommorna heter och kikade och kikade. Och viftade på svansen. Mycket bra, tyckte jag, det där med svansviftet.

Efter vi tittat på fåren jättejättelänge så var vi väldigt varma, för det kan vara ansträngande att titta på får och miljöträna, tyckte vi båda två, så då tog vi ett dopp i ån, Spunkvalpen och jag. Humlehunden gillar inte alls vatten, så hon satt vid å-kanten och tittade, ungefär som en lifeguard-hund fast utan viljan att hoppa i och livrädda någon om det skulle behövas. Men det behövdes inte, tack och lov.

Spunkvalpen har verkligen blivit vattentokig och ser alldeles knasig ut när hon hoppar upp ur vattnet alldeles genomblöt. Som en pinne med fyra ben och ett huvud. Och två öron på det huvudet, med en nos framtill. Ungefär så.

Efter doppet i ån var vi alldeles tvungna att dricka kaffe, för det vet man ju att ”kaffe med dopp” är en klassiker och bör bevaras traditionsenligt.

Sen fortsatte jag räfsa gräsklipp, och Humlehunden och Spunkvalpen gick och lade sig under buskarna och somnade som stockar.

Och så kände jag mig rätt nöjd över att ha fått till en miljöträning idag också, trots tajt tidsschema. En får-miljöträning med kaffe med å-dopp som grädde på moset.

Alla miljöträningar är bra, utom de dåliga. Turligt nog.

Och idag var en ypperligt bra miljöträning. Det tyckte både Spunkvalpen och jag.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 26 juli, 2011 18:43

    Låter som en perfekt miljöträning 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s