Skip to content

Och efter Spunkvalpen kom det en älg stor som en elefant ungefär nästan.

10 juli, 2011

Spunkvalpen och jag tog en tidig morgonpromenad, man måste ta tidiga morgonpromenader om man ska ta någon promenad när det är såhär varmt, medan övriga familjen och Humlehunden låg kvar i sängarna och sov och gäspade.

Som tur var hade jag med mig en kvarglömd bajspåse i fickan, för hualua vad kantarellerna har exploderat längst med stigar och skogsvägar här hemma. Nästan en hel påse kantareller plockade jag och Spunkvalpen ihop på vår promenad. Eller mest jag. Spunkvalpen stjälpte mer än hjälpte, om jag ska vara ärlig.

Förra säsongen upptäckte jag tjusningen med att rensa all svamp redan i skogen istället för att sätta sig här hemma och rensa, och det är förskräckligt valpvänlig sysselsättning att rensa svamp i skogen. Jag plockar och rensar och Spunkvalpen russlar runt bland träd och ormbunkar och bäckar och kottar. Fast just idag råkade jag sätta mig på huk och rensa svamp mitt i en myr-motorväg och märkte det inte förrän hela familjen myra klättrade längst med benen på mig. Så jag fick hoppa runt jättmycket och tjoa och vifta för att myrorna skulle hoppa av igen, och det tyckte Spunkvalpen var jätteroligt så hon tjoade och viftade hon också fastän hon inte hade en enda myra på sig. Empatisk rackare, den där Spunkvalpen.

Och när vi började bli färdigplockade och färdigrensade och färdigtjoade och färdigstjälpta och så småningom närmade oss skogsbrynet, så vände jag mig om för att berömma Spunkvalpen för hennes empatiska tjoighet och duktiga stjälpighet. Det är nämligen inte många hundar som klarar av att tjoa och stjälpa med en sån sprattlighet som hon, och det ville jag gärna berömma. Beröm är ju väldigt roligt att ge, så varje beröm-tillfälle ska haffas.

Fast när jag vände mig om, och trodde att Spunkvalpen var någon meter bakom mig, så var hon inte där.

Förbryllat tittade jag mig omkring bland träd och buskar för att se vart hon höll hus, förbryllat tittade jag eftersom hon brukar hålla sig tvåtrefyra meter från mig som mest.

Plötsligt hörde jag ett brak inne bland träd-buskarna några meter längre bort så jag tittade dit väldigt raskt. Och ut ur träd-busk-snåren kom Spunkvalpen med en fart så hög som om det brann i baken på henne. Och efter Spunkvalpen kom det en älg stor som en elefant ungefär (eller inte riktigt fast nästan men egentligen var den kanske ganska liten måhända en fjolårsälgkalv kanske) galoppandes över grenar och kvistar.

När den gigantiska elefantälgen kom ut ur snårligheten kastade den sig åt andra hållet på grusvägen och galoppade vidare, eller kanske travpassgångade på nåt sätt. Lite svårt att bedöma gångarter när den inte satte ner fötterna med någon som helst regelbundenhet utan mest lite hipp som happ.

Spunkvalpen sprang galet fort bort till mig och kast-klämde in sig mellan mina fötter och stirrade under tystnad på den galopptravpassande älgen som försvann bort mot horisonten.

Och vad turligt att Spunkvalpen träffade på en älg lite plötsligt sådär. Det här blev ju ett ännu bättre beröm-tillfälle än att berömma stjälpighet. Nu kunde jag ju berömma tvärtom-jagning istället.

Braaa! Mycket bra tvärtom-jagat, vilken ovanligt duktig Spunkvalp du är! utbrast jag glatt som om jag vunnit en miljon nästan och klappade om Spunkvalpen och tjoade lite igen för det verkade hon tycka om förut.

Och då sträckte Spunkvalpen på sig och tjoade lite hon också och förhoppningsvis så begrep hon att jag berömde henne för just tvärtom-jakten.

Sen gick vi hem under munterhet, mycket nöjda och belåtna med vår morgonprommis, båda två.

 

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 10 juli, 2011 10:48

    Haha, får hoppas hon minns tvärtom-jagandet-berömmet och förstår att det är så det hela ska gå till även framöver! 😀 Här hemma är det tyvärr sällan tvärtomjagande som gäller, utan mer det klassiska rovdjur-efter-växtätare-jagandet.

    Har för övrigt inte hittat en enda kantarell än. Illa.

  2. 10 juli, 2011 12:31

    Hjälp vad läskigt att bli jagad av en älg! Jag förstår att Spunkvalpen var tvungen att ta skydd hos dig. Det fungerade ju uppenbarligen utmärkt eftersom älgen sprang åt andra hållet. Du måste se hemskt läskig ut. Kanske alla tovor som gör det? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s