Skip to content

Fjäderfiningar är roliga att titta på. Fast på håll.

11 juni, 2011

Det är mycket man ska lära sig om man är en Spunkvalp. Till exempel att inte härja med hönsen, som springer lösa på gården om dagarna.

När jag berättade för hönsen att det kommer ploppa hit en liten spunkvalp, så förklarade jag också för dem att valpen kommer inte vara liten för evigt, som Humlehunden, utan den kommer att växa upp och bli lite större än Humlehunden. Så om de har något att invända mot Spunkvalps-beteenden, till exempel att Spunkvalpen tuggar på dem eller så, så är det bäst att protestera när valpen är just en valp. För om ett ögonblink kommer valpen vara större än hönsen, och då är det inte så lätt att protestera längre om Spunkvalpen plumsar runt och härjar när jag inte ser.

Och tänk vad duktiga valpfostrare jag har till höns. Maran-damerna Vera och Valborg flaxade till Spunkvalpen omgående, rätt i huvudet, när hon försökte sno en stjärtfjäder från Valborg. Och Vilgot the Förökaren gol henne rätt i örat så hon blev alldeles förskräckt.

Resultat? På nolltid lärde sig Spunkvalpen att fjäderfiningarna är roliga att titta på. Fast på håll. Inte leka med, nära.

Fast lite kul är det när jag slänger ut en näve havre till hönsen, och alla fjäderprillingar kommer springande för att mumsa. Spunkvalpen fattar inte alls varför hönsapönorna hackar i backen och pickar havre, för havre är ju ingen höjdare om man jämför med leverpastej. Fast hon gör sitt bästa för att härmas ändå. Lite på avstånd.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s