Skip to content

Klockan är ungefär tio, vet jag, utan att titta på klockan.

6 juni, 2011

Sisådär. Nu är klockan *tittar på hundarna* tio ungefär.

De senaste dagarna har man inte behövt titta på klockan för att veta att det närmar sig förmiddag. För någonstans runt tio-tiden sjunker både Humlehund och Spunkvalp in i någon slags värme-dvala på det svala klinkergolvet.

Humlehunden vankar runt lite för att hitta precis rätt ställe, det optimala värme-dvale-parkerings-stället. Och Spunkvalpen har redan plattfisk-lagt sig med ett bladunk. Man hör verkligen när hon lägger sig. Bladunk låter det, som sagt.

Men det gör inget att de går in i stora värme-dvalan. För vi har varit uppe sen klockan sex och hunnit med massor.

Humlehunden och jag har haft en liten stund egentid ute i hästhagen och kollat till hästarna och vatten-badkaren. I hästhagen får Spunkvalpen inte vara ännu, för hon fattar inte att hästhovarna är off limits. Så det får vänta. Hon får bekanta sig med hästarna senare. Eller aldrig. Beroende på om hon kommer förstå, eller inte, att hästhovar är dumt att gå nära.

Och sen tog jag Spunkvalpen och åkte ner till Brukshundsklubben för lite träning, innan solen värmt upp hela agility-gräsplanen och förvandlat alltihopet till en kokande Sahara-öken fast med gräs. Men lika varm, menar jag.

När Spunkvalpen ser att jag börjar packa träningsväskan, med bland annat vatten och kaffe och leksaker och påse med valpfoderkulor, så blir hon alldeles hoppig och sprallig. Och jag blir faktiskt alldeles varm i hjärtat när jag ser det. Som om hon vet vad som väntar, och ser fram emot det. Att hon verkligen gillar att åka och träna. Jo, varm i hjärtat blir jag av det. Goa Spunkvalp.

På Brukshundsklubben hann vi med en hel del träning, och roligt hade vi. Båda två.

Inkallning, cirkellekar, starter, kombinationer (studs, studs, tunnel, extern belöning), kontaktfält på stora balansen och på A-hindret, gungan, raka och böjda tunnlar. Och passivitet, såklart.

Och efter alla roligheter var tränade, så puttrade vi hemåt, nöjda och belåtna.

Och sen släppte vi ut alla hönsen och vinkade till hästarna på lite avstånd och kollade om det runnit till något nytt vatten i stallbrunnen ännu och plockade några av de sista liljekonvaljerna i vinterhagen innan de vissnar. Och nu är klockan tio, ungefär. Det vet jag utan att titta på klockan.

Hur jag vet att klockan är tio ungefär, utan att ens titta på klockan?

Jo, båda hundarna är nu parkerade på klinkergolvet och har gått in i dagens värme-dvala. Så nu vet jag att klockan är tio ungefär.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s