Skip to content

Att lära sig något nytt varje dag är lätt om man är Spunkvalp

2 juni, 2011

Att lära sig något nytt varje dag, går rätt så lätt om man är en Spunkvalp. Det är helt enkelt väldigt mycket man inte vet, så det finns mycket att lära.

Häromdagen lärde hon sig att det går att valla vår svarta katt, för han är snäll som ett lamm och därför passande att valla. Men om man försöker valla vår gråa katt med vitt på näsan, så går det inte alls. Då får man stryk. Sånt viktigt lärde hon sig häromdagen.

Igår var en ny dag, och såklart att hon lärde sig något väldigt viktigt då också. För vi mumsade lunch vid den vackra stora dammen, alla två hundarna och jag. Vi satt i solen vid vattenbrynet och allt var frid och fröjd.

Spunkvalpen, vars mellannamn skulle kunna vara ”äventyrlig”, skuttade sitt allra värsta i gräset och doppade någon tass i vattnet och sen spunkade hon vidare.

Som en tok sprang hon i gräset, helt enkelt.

Fast sen tog hon en jättelov och sprang några meter längre bort, där gräset övergår till vass, och vassen växer ut i vattnet. Och då tror jag att Spunkvalpen lärde sig att om man springer där det är grönt så ska man inte ta för givet att det är gräs med tillhörande jord under. Om gräset blir strävare och tjockare, så kallas det för vass. Och under vassen finns vatten.

För helt plötsligt hör jag ett plums, och sen ser jag en Spunkvalp simma som en tok någon meter ut i vattnet, och sen tar hon sig upp på strandkanten igen men slutar inte sprattla med fötterna för det, utan far som en tok upp på gräset. Sen stannar hon till och funderar över om hon möjligen har lärt sig något nytt idag också. Allt detta gör hon innan jag ens hunnit blinka.

Och så sa jag att allt är inte gräs som glimmar utan det finns vass med vatten under också. Lite med andan i halsen, sa jag det. Fast Spunkvalpen hörde inte det sista, för då hade hon börjat springa igen. Springa och på samma gång göra ”Anja-sälen”, ni vet. Fort fort.

Det var förskräckligt vad Spunkvalpen springer fort, sa jag till Humlehunden. Och jag tror att Humlehunden höll med, där hon låg och slappade i solen och såg ut att bli trött bara av att titta på Spunkvalpens jehuande.

Det är inte utan att jag är lite nyfiken på vad Spunkvalpen kommer lära sig för nyttigt idag.

Torka torka torka. Eller vad hon nu håller på med. Fort går det i alla fall. Varken kameran eller jag eller Humlehunden hänger med.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s