Skip to content

Nu ska man behöva titta upp i himlen också

30 maj, 2011

Men herregudherregudherregud.

Vilken sabla superkatastrof som höll på att inträffa idag. Verkligen.

Goa Tant P och jag satt vid en av de magiska skogsgölarna och fikade idag, undertiden Humlehunden och Tant P:s Tjolabaloohund busade loss i vattenkanten och försökte fånga grodyngel och trollsländor. (Maken var Spunkvalpsvakt.)

Fast det gick inte så bra, särskilt inte för Humlehunden som vägrar blöta ner sig. Och grodyngel befinner sig vanligtvis i vatten, alltså kammade hon noll.

När vi var färdigfikade och började packa ihop, så sprang hundarna i förväg på stigen några meter, upp på backen. Där stannade de för att vänta på oss.

Och de står där någon minut, innan jag vandrar dit. Och precis när jag kommer upp på backen där hundarna står, så ser jag den mest gigantiska kungsörn (jo, kungsörn, jag tror verkligen att det var en kungsörn) komma svepandes rakt mot hundarna och mig med uppspärrade klor. Med siktet inställt på någon av hundarna.

Men herregudherregudherregud!

Har ni stått på ”fel sida” om en attackerande kungsörn någon gång? Om jag håller ut mina armar mitt längstaste, så är kungsörnen större ändå. Jättestor, alltså. Och klorna är ju stora som pulverbrandsläckare fast jättevassa, och näbben är köttätaraktigt läskigt krokig. Hur läskig som helst, om man står på fel sida om attacken. Och om det råkar vara våra hundar som är målet, så är det überläskigt.

En mikrosekund tar det för mig att stelna till av skräck, och sen tar det en mikrosekund till innan jag hinner fatta vad som faktiskt håller på att hända. Att örn-saken faktiskt försöker ta någon av hundarna.

Men herregudherregudherregud!

Så jag far upp med armarna och kastar mig framåt och skriker jättehögt och flaxar vilt. Hundarna vänder sig om och undrar vad som står på, för de verkar vara helt ovetandes om det hemska öde de var i färd med att möta. Och i sista sekund, bara två tre meter från hundarna, vänder örnskräcken i luften och flyger åt andra hållet.

Goa Tant P hinner upp på backen och ser ryggen på örnen som rovfågels-svävaraktigt flyger därifrån.

Men herregudherregudherregud.

Det är tydligen inte bara huggormar, fästingar, lodjur, varg, björn och räv man ska passa sig för i skogen.

Nu ska man behöva titta upp i himlen också, efter rovfåglar.

Men herregudherregudherregud!

En sån här var det verkligen. För det var ingen Ormvråk eller Duvhök, de brukar susa förbi med jämna mellanrum och kolla om jag har några smaskiga höns till salu. Så de är jag välbekant med. Nä. Den här var gigantisk och ser ut precis som på bilden (som är hämtad på wikipedia såklart).

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. Prizilla permalink
    31 maj, 2011 00:50

    men käre värld, så otäckt, vilken chock! Jag trodde dom nöjde sig med att möjligtvis kasta ett och annat öga på hönsen, viket jag också är rädd för, men hundar! Fast å andra sidan dom tar ju harar och lite större djur och Humlehunden är ju inte så vansinnigt stor:) Alfonz the aussie skulle säkert vara en bra munsbit också! Men fy vilken läskig upplevelse, puh. Skönt att det slutade väl ändå.

    • 31 maj, 2011 06:17

      Jag vet att det var en ormvråk som spanade på Humlehunden när hon var liten Humlevalp en gång, i trädgården. Men den försökte aldrig i och med att jag var med hela tiden. Den här rovfåglen däremot, försökte ju fastän vi var med några meter därifrån. Urläskigt, hu.

  2. 31 maj, 2011 08:42

    Har varit med om att en rovfågel kretsade över Lovis en gång när hon var ute på ett fält o jag hade hunnit strosa vidare en bit. Det var ingen örn, men definitivt nåt tillräckligt stort för att ta 2,5 kg Papillon. Jag rusade tillbaka och den dök aldrig tack o lov.

    I skärgården lämnar jag henne aldrig utan uppsikt.

    • 31 maj, 2011 13:10

      Usch vad läskigt. Och just att rovfågeln försöker trots att man inte är långt ifrån. I vårt fall var det ju bara några meter.
      Man kanske skulle haft en Båtsman istället.

  3. 31 maj, 2011 21:17

    Tänk, jag har alltid funderat på det där. Liten hund versus rovfågel. Det kan alltså verkligen hända?! Jag är glad att du både hann uppfatta situationen och göra något åt den.

    • 31 maj, 2011 21:20

      Grannen pratade om att hon blivit av med en katt till en rovfågel en gång, men jag trodde inte heller att det faktiskt kunde hända här. Hemma hos mej, liksom. Och det känns tråkigt att vi fått hit stora örnar, det var nog med ormvråk och duvhök tyckte både jag och hönsen.

  4. 31 maj, 2011 22:47

    Men herregud vilken historia! Så otroligt rådigt gjort av dig att börja flaxa och fatta situationen. Gulp.

    • 1 juni, 2011 06:55

      Ja, en himmelens tur att jag tänkte flaxigt. Det hade varit hemskt annars. Verkligen Gulp.

  5. 1 juni, 2011 08:37

    Jag minns en historia för några år sen när en jägare STRÖP!!! en örn som slagit hans jakthund, tror det var en beagle.

    • 1 juni, 2011 08:43

      Oj! En beagle är ju ganska stor!
      Och oj, ströp! Pja, hade jag varit lite snabbare så…
      Eller nää, det hade jag nog inte kunnat 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s