Skip to content

Valpfoderkulor á la kulspruta

28 maj, 2011

Miljöträningen med Spunkvalpen går framåt. Hon kan reagera på lite vad som helst som är nytt, men bara en kort stund. Sen släpper hon det och ränner vidare i livet, och reagerar sällan på samma sak två gånger. Har hon sett en buss så har hon sett alla bussar, ungefär. Mycket bra, tycker jag.

Det enda jag märkt att hon har lite svårt att släppa är andra hundar som vi träffar. Vanligtvis skyggar hon, ibland skäller hon. Och framför allt tappar hon kontakten när hon blir så fokuserad på den andra hunden, och så kan vi ju inte ha det. Även om hon inte hälsar på hundar i allmänhet, och inte kommer behöva göra det heller, så vill jag att hon ska känna sig trygg bland andra hundar.

Därför smet jag ner till klubben idag på förmiddagen en liten stund. Det var både valpagility och valpkurs där nere, vilket innebär drösavis med flaxiga hundar som skuttar och lever rövare. Perfekt plats att miljöträna på, alltså. Träna på att titta på hundar på håll.

Spunkvalpen och jag kom några minuter före alla andra, så vi hann i lugn och ro parkera oss längst bort på träningsplanen. Och när de första valpisarna började droppa in så började belöningskanonen för Spunkvalpen.

Så fort hon gjorde rätt, det vill säga tittade på andra hundar utan att skygga eller skälla, så trillade en valpfoderkula in i Spunkvalpsmunnen. Redan när första valpen/unghunden passerade grindarna, det vill säga drygt en fotbollsplan bort, så började belöningarna. Genom att jag belönade tidigt, hann hon aldrig reagera fullt ut. Och eftersom Spunkvalpen var lite hungrig, frukosten serverades redan vid halv sex-tiden på morgonen och nu var klockan halv tio, så började hon mumsa valpfoderkulor med god aptit. För varje blick i lugn och ro på en annan hund, gav valpfoderkulor á la kulspruta, vilket gjorde att hon hann ju varken skygga eller skälla. Bara titta och tugga.

Yey!

Efter en stund när alla valpar och unghundar börjat träna och hoppa runt, på behörigt avstånd från oss, så ökade jag kriterierna en smula. Nu räckte det inte med att hon bara tittade på hundarna, nu ville jag att hon skulle söka kontakt med mig också.

Och mycket riktigt. Hon tittade på hundarna, sen tittade hon på mig som för att undra vart foderkulorna försvunnit. Och då började kulsprute-belöningen igen. Och så höll vi på.

Yey!

Efter någon halvtimme så brydde hon sig inte det minsta, inte ens när vildunghundarna skällde. Och då började vi träna lite annat smått och gott på vår ände av träningsplanen (med gott om avstånd till de andra). Kontaktövningar, handtarget och cirkellekar. Någon enstaka gång kikade hon till på de andra hundarna när de lät för mycket (två han-unghundar var verkligen testosteron-stinna och skällde ut varann något kopiöst, åttahundra gånger i minuten) men annars var hon följsam och träningsvillig och helt enkelt… underbar.

Yey igen!

När agilityvalparna gick in för att fika med sina mattar och hussar i klubbhuset fick vi följa med och vi satte oss i en hörna på lite avstånd. Perfekt passivitetsträning bland en massa hundar! Spunkvalpen somnade så gott i knäet efter en liten stund, trots att en corgi skällde uttråkat med jämna mellanrum.

Yey igen!

Har jag sagt att jag är galet stolt över Spunkvalpen?

Jag är galet stolt över Spunkvalpen.

Tidigare nämnda rolighets-kapital är just nu enormt stort.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s